iQ test, ett skrattretande resultat.

Att veta sin egen kapacitet är inte alltid enkelt, att tro på sin förmåga lika så. Det finns något intressant att prova nya saker även om det inte alltid går som man tänkt. Att vara ledig gör hjärnan lite förslappad enligt mig och jag känner hur jag tappar fart istället för att ha ett produktivt tempo. Jag skulle inte få mycket gjort om jag alltid befann mig i detta tillstånd. Trots dessa tankegångar tänker jag inte ge upp detta och kasta mig in i arbete utan jag SKA ge mig själv lite "andrum" som det så fint kallas och vänta på att få lite distans. Har några dagar med jobb denna vecka men sen är det ledigt igen fram till nästa måndag.

Så en av sakerna jag har gjort dessa lediga dagar är att jag insett något om mig själv som säkert kan låta lite banalt. Jag har insett att jag inte alls hade vissa begränsningar som jag tidigare trott.

Min sambo gav mig en länk om iQ test och första tanken var som vanligt nåt i stil med "det där är inte alls min grej" "jag kan inte se mönster i kuber och sånt skit" "fy vad jag hatar den där typen av hjärn-gympa". Har dessutom levt i en tidigare relation där jag dagligen blivit dumförklarad i över ett decennium, vilket har gjort att jag får fightas med ett vacklande självförtroende alldeles för ofta. Vet inte varför men denna gång kände jag att trots alla dessa motstridiga tankar så skulle jag prova göra detta test.

Så jag sätter mig vid datorn med inställningen att detta är lite på låtsas och förmodligen inte kommer gå speciellt bra. Kommer till första frågan och den var till min förvåning super enkel. Jag såg direkt vilken geometrisk figur som skulle vara i sista rutan. Tänker snabbt för mig själv att testet säkert börjar enkelt för att den som gör testet ska få en positiv start. Jag fortsätter och fråga efter fråga verkar ha ett ganska klart och tydligt mönster. Känner mig även ovanligt lugn och harmonisk. Den här typen av saker brukar stressa mig enormt och jag får nästan panik när jag ens ser 3 färgglada kuber och man ska lista ut den 4:e. Det har varit helt otänkbart tidigare och nu ser jag helt plötsligt ett mönster. Gör klart alla frågorna och känner att det säkert blir ett normalt resultat nu när jag klickar vidare. Resultatet kommer tillbaka och det står "Bra jobbat, du är smartare än 95% av befolkningen" efterföljt av 128 i iQ.

Skrattar högt och känner att detta var ett fejktest och att det inte är på riktigt. Min sambo fick 122 och att jag skulle få mer är ett skämt! Slumpen eller tur, nåt är det. Min sambo säger att det kanske är så att jag är smartare än vad jag tror. Han blir nästan sur när jag kämpar för motsatsen och han muttrar nåt i stil med "i över två år har jag försökt få dig att förstå att du visst är smart"...
Bestämmer mig då för att bevisa att han har fel och dagen efter gör jag 3 test till på lite olika websidor. På ett test med merparten matematiska frågor samt en heldel minnesövningar får jag sämre men i snitt hamnar jag runt 125-128. Nej, jag är inget geni som Bill Gates eller Stephen Hawkins som ligger över 140 men jag är verkligen mycket bättre på sånt här än vad jag trott!

Så vad lärde jag mig nu om detta...?

Ska i fortsättningen inte vara så snabb på att underskatta mig själv även utanför min kreativa svär. Allt ovan är mått som i slutänden inte betyder något egentligen men i detta fall så fick jag mig en liten positiv knäpp på näsan som jag kommer bära med mig. Det är bra att prova nya saker  <3

Jul är en känsla som man tar med sig

Tänker inte skriva mer om julen än så.

Just nu är det ett jämt tempo med en skön takt framåt. Om 2 veckor kommer det vara fullt schema så nu är det en tid för planering och att göra det man inte hinner sen. Har precis kommit hem från ett besök hos svärmor där vi har haft mysiga strandpromenader och ätit julmat. Jag har tagit del av allt från märkliga tv program till trädfällning. 

Det finns någon stressande över att göra ingenting och jag är väldigt dålig på det. Har nämnt det förut och fick häromdagen ta del av underlaget till en väns utredning om bla adhd och liknande. I underlaget fanns massor av olika frågor och det kändes som allt för mycket var riktat till mig. Om jag nu ska ställa en självdisgnos vilket är poppis i den tid vi lever i så skulle jag nog placera mig väldigt högt på en hyperaktivitetskurva och även med viss selektiv koncentrationssvårighet. Har otroligt svårt att ta in för enformiga mentala uppgifter som inte stimulerar mig. Behöver på så sätt även hålla kroppen fysiskt aktiv vid inlärning, i en skolbänk är jag körd. Som en ad-on till detta så kan jag inte vara fysiskt stilla...överhuvudtaget. 

Måste alltid hålla kroppen i någon form av rörelse annars kliar överallt och jag kryper nästan ur skinnet på mig själv. Under en lång biofilm så planerar jag för att ha ett jämt intag av godis och popcorn så jag inte hamnar i ett läge av inget att göra. Fördelen med detta är att i mitt arbete är det perfekt, jag har alltid energi och ett otroligt fokus pga av all stimulans jag får. Skulle inte kunna vara så kreativ eller stå ut med mig själv i mina kreativa flow annars. Är rätt nöjd och känner att jag har lite av en superkraft inom mig och behöver inte veta vad jag har för bokstav eller liknande, jag kör på självdiagnos "aktivt kreativ i rörelse" och fortsätter framåt.

Har så mycket på gång som jag ännu inte kan dela med mig av men nästa år kommer bli kul, det känner jag på mig :)

God jul <3

Podcasts och djupa tankar

När jag är ensam så lyssnar jag väldigt ofta på podcasts eller ljudböcker. Just nu har jag en period av det sistnämnda. Jag upplever att mitt rastlösa sinne blir stimulerat och jag får sällskap under de nödvändiga icke-stimulerande eller låg intensiva arbetsuppgifterna i min vardag. Det kan vara allt från att diska, laga mat, gå ut med hunden eller virka hår. Det finns så mycket att lyssna på därute men det brukar landa i p3 dokumentär, Värvet, Radio Houdi, Adam och Kompani eller liknande.
Har den senaste veckan lyssnat på olika person porträtt i Kristoffer Triumf's Värvet. Värvet är en podcast som jag följt sen starten men lyssnar bara i perioder då den rastlösa delen av mig behöver omväxling. Det jag gillar med Värvet är att Kristoffer Triumf har en ärlig nyfikenhet och ett lugn som skapar intressanta samtal som nästa alltid plockar fram ett extra lager personlighet hos sina intervjuobjekt. Nu sist var det Tilde De Paula Eby följt av Björn Skifs och sen avslutade jag med Antonia Ax:sson Johnsson. Det finns nåt intressant att lyssna på dessa människor och deras olika syn på livet med dess innehåll. Som lyssnare följer man med från början av personens resa till den del där personen befinner sig idag. Vissa har en lång framtid att ta del men av andra lever i en tid nära ett sista kapitel. Man får ta del av allt från hur man förhåller sig till problem och tar vardagen till kändisbestyr och intressanta händelser. De tre jag lyssnat på senast känns otroligt jordnära och vänliga, inte alls särskilt självupptagna av pengar och kändisskap utan väldigt mån om andra och de mjuka värdena här i livet.

Det händer mycket inom mig när jag lyssnarnas andra människor och deras livshistorier. Jag funderar mycket på framtiden och mina nära. Efter att ha levt i ett vakumliknande tillstånd i över decennium så blir framtiden och samtiden väldigt viktig för mig. Vår tid är begränsad och jag avskyr tanken på att allt nån dag tar slut. Att jag en dag inte ska få umgås med de jag älskar eller göra det jag älskar...att allt bara ska ta slut. Tankarna gör att jag får dåligt med luft och känner att jag verkligen skulle behöva bearbeta detta lite mer. Det känns även viktigt att här vända ut och in på mig själv några varv och fundera på vad som egentligen spelar någon roll. Vad är viktigt? Lite som sången från Snövit och de 7 dvärgarna... "Vad gör det om hundra år när allting kommer kring"...

Så med djupa tankar dansar jag vidare och försöker bli lite klokare för varje dag som går. Allt har sin tid och denna vecka blev det ett djupare inre samtal.

Nästa vecka kanske det blir hår och makeup eller nåt annat som känns aktuellt.
Avslutar med en bild från Tara Beauty Awards 2015 när jag hämtade pris åt Oribe och deras fantastiska Airbrush Root Touch-Up Spray. Underbara kontraster här i livet ;-)

Ta hand om er <3

Nya bilder för van Deurs- plisserad design

Plissering är när man veckar ett tyg och på så sätt skapar det en intressant textur som går att forma och vara super kreativ med. Denna textur har designern Susanne som skapat van Deurs gjort till sitt signum. Hon arbetar med vintage tyger och återanvänder dessa till olika accessoarer med hjälp av plisseringstekniken. En del av hennes koncept är gamla vintagesjalar som får nytt liv. Varje sjal är unik och det finns massor med olika vairanter på mönster och färgkombinationer.
Tillsammans med Susanne och fotografen Emily Laye gjorde vi en ny serie imagebilder som nu ligger publicerade på hemsidan och i shoppen.

Jag jobbade med naturlig makeup i kontrast till grafiska linjer på håret. Ville att alla härliga färger i tygerna skulle komma fram på bästa sätt och inte överskuggas av en makeup som tar fokus. Jobbade mycket med skimmer och skuggteknik för att skapa lyster, framhäva ögon och ge intensitet. Håret delades in i raka sektioner och tvinnades med en flexibel gele som inte blir hård och krackelerar utan behåller en naturlig men glansig känsla. 

 <3