Mobbning är inte mode

Ibland kan jag känna att mitt jobb inte är ett riktigt jobb eller ett jobb som i slutänden inte betyder någonting när allt kommer omkring. Att göra hårklänningar eller kladda smink i ansiktet på nån känns onödigt när jag tänker på det jobb som min sambo gör. 

Nu vet jag att världen har plats för oss båda även om mitt arbete inte förändrar liv så tillför det något ändå. Vi alla fyller en funktion och vi har alla vår kamp som vi bedriver, ibland inåt ibland utåt. 

Det viktigaste är att man aldrig slutar bry sig, om varken sig själv eller andra.

Jag tänkte i alla fall ägna detta inlägg till min Christian och det fina arbete han gör mot mobbning. Se filmen som han skapat tillsammans med bästa Happyphant Productions som har fått fantastiskt många visningar på sociala media. 

Om du vill se vilka fler kända och okända som också spelat in sina filmer och är med i kampen, gå in på deras vimeo länk . Filmerna är utan filter och går rakt in i hjärtat.

Vill du sen vara med och stötta honom och de andra, gå in på freddiegstore.se köp en t-shirt och var en del i #sluta kampanjen. 

Ta en bild och tagga #sluta när du postar på sociala media så ser dom din kärlek :)

Här ser vi underbara Maria Montazami som tar ställning mot mobbning från ett soligt Los Angeles. Se hela videon här.

Alla kan göra något.

#sluta

<3

Ombre färgning- katastrofalt dåligt utfört

För en tid sen var jag tvungen att rädda denna kund från en fruktansvärd färgning, vi kan kalla henne Em :)  När man får in en kund som ser ut så här så funderar jag alltid hur man som frisör kan ta betalt och sen släppa iväg denne utan att fundera över om man verkligen gjort ett jobb som man kan stå för.  Em har varit kund hos mig länge och besöker en vän nere i södra Sverige. Hennes vän har en tid hos frisören som hon var tvungen att avboka. Em tänker då att hon kan ta hennes tid då hon var i stort behov av en uppfräschning. Eftersom det är en populär salong belägen i en mellanstor stad tänker hon 

"Hur fel kan det bli?"... 

Hon vill juh inte göra något drastiskt utan klippa topparna och ge färgen en ny touch. Det får gärna vara lite ombréfärgat om det var möjligt annars fick frisören bara lägga på en toning eller så, bara det såg snyggt ut. Em har både långt och väldigt tjockt hår och hon ringer även salongen i fråga för att förvarna denne om det nu när hon tagit över sin väns tid. Detta ska inte vara några problem får hon till svar och går dit. 

När frisören väl är i gång och färgar så känner Em att hon gör väldigt tjocka slingor och hon ser hur denne avslutar med att ta blekning och bara lägger lite random över håret som inte ligger i folie paketen. Hon hoppas att frisören vet vad hon gör och tänker inte ifrågasätta. Har för mig att redan efter att frisören är klar känner hon sig lite gul och inte riktigt den ton hon tänkt sig, frisören rekomenderar då ett silver schampoo... Så här långt in i historien börjar jag bli riktigt förbannad, har ju då stirrat på hennes fläckiga slingor en stund och att frisören ens har mage att rekomendera ett silverschampoo i det läget... Sen när har det hjälpt mot fläckiga gul/oranga slingor(!!!) 

Em är en snäll kund och vill inte vara till bevär (väldigt vanligt) hon tänker att det kanske lägger sig, att hon bara behöver vänja sig osv. Hon åker hem till Stockholm och nån dag efteråt ser hon att slingorna är väldigt ojämna och det känns riktigt dåligt, frisören stylade henne säkert lite extra så hon skulle kunna dölja lite och kan jag tänka mig att det tar några dar innan det syns. 
Hon  ringer då salongen och förklarar att det känns ojämt de erbjuder sig att boka in henne för att åtgärda detta men em känner inte att hon vill åka en massa mil för att låta samma frisör göra ännu mer skada. Hon får rekomendationen att köpa en toning och de beklagar att hon är missnöjd. 

Ja det är svårt för salongen att göra mer i detta skedet absolut. Hade jag varit dom så hade jag bett henne ta en bild och kanske gjort en annan bedömning. Em våndas i någon dag till och bestämmer sig för att höra av sig till mig och be om hjälp. Hon har ångest och lovar att det inte ska upprepas, jag ler och säger att hon inte behöver känna sig dum. Det är inga problem för mig bara hon går til nån som gör ett bra jobb och tar hand om henne, ibland är jag fullbokad och jag har inga problem att mina kunder går till andra. Det finns frisörer som gör super fina jobb och det är bättre att kunden frågar mig så jag kan få en chans att rekommendera någon som jag tror på men kan jag inte ge några garantier, alla kan ha en dålig dag. Sen har alla frisörer gjort en dålig slinga, det händer även den bäste men att hela håret ser ut så där är inte ok alls.

Har man inte tid att göra en korrekt ombré infärgning (som tar tid) så tacka hellre nej till kunden än att göra det slarvigt. Ingen vinner på det, ibland skäms jag för mina branschkollegor... Dessa bilder som vi tog före och efter mailades till salongen som utfört färgningen och Em fick pengarna tillbaka. Jag fick lägga 4 tim på att fixa alla lagren med dåliga slingor och försöka göra snygga övergångar från mörkt till ljust sen fick jag nyansera den icke så smakfulla gula/orangea tonen. em berätta för salonge att det tagit tid att fixa hennes hårfärg men de kunde inte förstå hur det kunde ta 4 timmar att fixa till, visst jag kunde ha gjort det snabbt och lätt för mig och bara lagt en brun färg på allt ihop men nej jag tyckte hon var värd att få den färg hon egentlige ville ha. Em har som sagt väldigt tjockt hår tar detta sin tid men gör man det bara noggrant och steg för steg så går det. 

Vi kommer nog behöva göra lite små justeringar framåt men slutet gott allting gott <3

Min chef tror inte på semester

Semester är en självklarhet och rättighet för många i välfärdsländer. Det finns dock en kategori människor i dessa länder som inte ser det lika självklart. Egenföretagare.
En semester måste planeras från företagets sida, pengar måste sättas av till den anställde under året och kanske måste det finnas någon som hoppar och jobbar i dennes ställe. Har man ett eget företag så måste man utöver detta också sätta av en månads intäkt så du kan betala alla räkningar utan att behöva jobba in några pengar. Har man ett eget företag måste du spara dubbelt, både till sin egen semester och till företagets semester. Så vad händer då tror ni? Eftersom att det inte är jätte fördelaktigt att driva ett företag i Sverige så uteblir ofta semestern helt. Nu tillhör jag den kategorin människor som inte vet hur jag ska hantera för mycket ledighet så det ovanstående drabbar mig inte lika hårt.

Hörde någonstans att kreativa människor som inte får möjlighet att utöva kreativitet på något sätt tendrar att nästan bli deprimerade. Att den kreativa kraften är viktig och ger energi åt själen. Så hur löser man det då, antingen gör man annat kreativt under sin ledighet eller så kombinerar man semester och jobb. Jag förstår konceptet att man ibland borde göra andra saker för att få perspektiv och distans till det man gör. Att man på så sätt kan upptäcka nya saker eller hitta nya vägar osv. Men att motivera det i 4 veckor skulle vara nästan omöjligt. I alla fall så som livet ser ut nu.

Att vara sin egen chef är en oerhörd frihet och då är semester inte lika viktigt så därför behöver ni inte tycka synd om mig som inte tror på semester. Jag jobbar mer med kreativa pauser som att umgås med familj och vänner, slö titta på en film/serie, lyssna på en bok eller motionera. Netflix och Storytel står högt i kurs för mig och ger lagom långa pauser så att inte jobb abstinensen blir för stor. Tv är inte min grej alls, för mycket reklam och för många program att välja mellan. Netflix ger mig möjligheten till att se på serier och annat utan att behöva hålla koll på vilket avsnitt eller vart i filmen jag var sist jag tittade. Den ger mig rekommendationer baserat på mitt tittande så jag behöver inte lägga tid på att leta efter nya serier/filmer när jag tittat färdigt. Enda minuset är att det inte är det allra nyaste filmerna/serierna som ligger där utan man får ha lite tålamod och vänta på dessa. Sen kommer vi till Storytel, ljudböcker i mobilen. Eftersom jag blir otroligt sömnig av att läsa böcker så är lyssna på böcker min grej helt klart, då kan jag göra annat under tiden och boken adderar något till upplevelsen. När man är ute på hundpromenad, städar eller lagar mat.

En parentes är att dessa två ting ersätter inte sällskap från min sambo, familj eller vänner utan är endast små bra saker i vardagen :)

Det första intrycket är avgörande

Tankar om blogg, upplägg och inlägg.
Är det första intrycket avgörande eller sätter det bara tonen? Hur mycket tänker vi egentligen på hur  den andre för sig och hur mycket fokuserar man på hur man själv framstår?

En blogg kan handla om att få en inblick i någon annans tillvaro eller uppleva något visuellt. Många rekommenderar därför mycket bilder och lite text. Folk vill helt enkelt se mer läsa mindre. Bilder kan ge massor med information men det handlar också om den som tittar hur den tar emot informationen? 

En bild på en person kan säga massor men också ingenting. 

Om vi alla blundade vid möten med varandra hur skulle vi då uppfattas? Vad skulle vi då få för intryck?

Jag lever för att skapa, känna och för att se. Hade jag inte det så skulle jag få svårt att känna mig hel, jag är tacksam för att jag har den möjligheten. 

Apropå mina tankar kring detta så vill jag ge ett tips. Det finns ett ställe på södermalm i Stockholm som heter "Svartklubben" som jag fått rekommenderat för mig och iden är helt fantastisk! 

Tänk er en resturang där personalen är blind och du äter i mörkret. Du ser ingenting och dina andra sinnen stärks, du får på så sätt uppleva mat på ett helt nytt vis. Du vet inte vilka som sitter i rummet och du behöver inte oroa dig för om du spiller eller äter med händerna, ingen ser dig. Hade jag inte haft mina svårigheter med mat och min fixering vid att se vad jag äter så hade jag gått dit direkt! Det skulle kanske vara en bra terapi för mig på ett sätt men vägen dit känns lite lång tyvärr, men man ska aldrig säga aldrig. En av mina nära vänner har varit där och det ska vara otroligt bra mat och en helt galen upplevelse på ett positivt sätt. Man får även en mer ödmjuk inställning till att förlora synen och en inblick i hur skickliga de blinda som driver och jobbar där verkligen är. Lovar att återkomma till detta om jag nånsin tar mina fobier i handen och går dit.
Har ni varit där eller egna tankar om intryck skriv gärna i kommentarsfältet :)

<3