Missionär på tåget

Sitter i en helt vanlig tågvagn på ett helt vanligt tåg påväg hem till Stockholm. Tåget är nästan fullt och jag sitter som vanligt på fönsterplats för att skapa en större rymd omkring mig då naturen utanför får mig att känna mig fri, trots att jag är instängd i en kupe med dålig luft.

Vi börjar rulla ut från perongen och färden hem startar. Folk letar sina platser och lägger iordning på sina saker, någon har satt sig fel och förvirring uppstår. En annan pratar högljutt i telefon, intryck och möten mellan människor i ett virr varr. Jag packar upp min dator och försöker ta in omgivningen lugnt och sansat. Ur sorlet av människor hör jag hur två män på raden bakom mig konverserar artigt med varann. Den äldre mannen som är i 50 års åldern är från Tyskland och här på semester, den yngre kommer från Utah i USA. Den yngre mannen frågar den äldre mannen artigt vad han jobbar med. Han svarar att han arbetar med finanser och att han köper och säljer företag. Den yngre låter då väldigt exalterad och fortsätter att ställa trevliga frågor. Efter en stund frågar den tyske finansmannen vad den yngre passageraren gör här. Han berättar att han är här för att utbilda och rekrytera. 

Den äldre mannen låter förvånad på rösten och upprepar frågande "Jaha, så du är här för att utbilda och rekrytera?" 

"Ja, precis" Svarar den yngre glatt och frågar i nästa sekund om den äldre tror på Gud. Han säger det ganska högt och den äldre mannen stannar upp och verkar lite tagen av frågan och tar en paus innan han svarar. Svaret som kommer är då en rätt högljudd harang om hur han minsann vill ha vetenskapligt stöd för teorier i sitt liv och hur han inte uppskattar bibelns absurda historier. Han kan inte heller förstå hur man kan ha en idoldyrkan på någon som man inte ens vet om denne person någonsin levt och det inte finns några bevis för att denne man egentligen åstadkommit något. Att hänge sig åt en tro baserat på vanföreställningar istället för att bry sig om miljö & människors utveckling är helt bisarrt fortsätter han. Argumenten är sakliga och ifrågasättande och den yngre mannen blir tyst för en stund. Det blir en lite tryckt stämning och jag ser hur tjejen på raden brevid mig flinar ner i sin iPad.

Det unge missionären säger att alla får tro vad de vill och att han absolut inte vill tvinga sig på någon. Att han endast öppnar upp till en dialog om Gud med människor han möter. Den äldre ställer då frågan hur han tycker att det går för honom med här i Sverige då han menar på att detta är ett land för merparten av folket inte är troende längre och dessutom inte tycker om att prata med främlingar. Två ting som är svåra att kombinera.

Missionären suckar högt och svarar att han tycker att det är rätt svårt i Sverige och han har varit här i snart två år och bara sysslat med sin mission. Människor här är inte otrevliga utan brukar oftast bara ignorera honom. De som tar sig tid är invandrarna och pensionärerna resten är väldigt svåra.

Han berättar att missionärerna kör 3 månader på varje ort och jobbar utifrån de lite större städerna. De bor oftast i kollektiv och har inte så mycket privatliv eftersom de går på ett hektiskt schema i att få ut guds budskap.

Nu är hans tid här i Sverige snart är slut och att han då ska tillbaka till USA och fortsätta på college. Där ska han gå en civilingenjörs utbildning och sen fördjupa sig vidare i sin resa med Gud. 

Så just nu utbildar han andra missionärer som ska ta över efter honom. Jag tittar mig runt i vagnen och slås av att det sitter flera yngre killar med liknande tunna glasögon och lite för stora kostymbyxor med tillhörande stor vit skjorta instoppad. Byxorna ser ut att sitta lite för högt uppe och skärpen lite för hårt åtdragna.

Han beskriver hur de förbereder sig hemma i USA innan de kommer till Sverige genom att lära sig hur de ska föra enkla konversationer på svenska med fokus på religon och gudstro.

Det finns en klar och tydlig plan hur arbetet ska skötas när de väl kommer till Sverige. Självförtroendet verkar det inte vara något fel på och han fortsätter prata utan paus. Jag märker att den tyske finansmannen börjar tystna allt mer då hans argument mot religon inte verkat påverka missionärens som nästan predikar om sin fantastiska situation. Det finns något intressant över personer med den typen av övertygelser och robotliknande sätt att föra sig. Man får känslan av att de gillar att höra sig själva och meningarna bara flyter fram. De har in programmerade svar och kan retorikens ABC i sömnen. Ser hur folk runt omkring tittar lite över axeln och skruvar på sig av den märkliga situation vi tvingats in i.  Jag känner att jag tjuvlyssnat klart och lutar mig tillbaka, startar en podcast och stoppar in mina hörlurar. 

Även om det finns något obehagligt och sektliknande över hela grejen så får de här killarna en möjlighet som inte så många amerikaner får, de får åka utanför USA och se helt andra kulturer. Därför blir man glad för deras skull och hoppas att de träffar kärleken till människor istället för osynliga ting och kanske med ett nytt perspektiv kan möta världen. Det skulle vara så otroligt intressant att få träffa dom igen om 10 år och se vad som hänt i deras liv. En sak är säker, de får inte mer av min tid just nu.
Ett annorlunda inlägg idag men jag kände att jag behövde få berätta om min tjuvlyssning på tåget :)

Elektrisk träning

"20 minuters träning med elektricitet är som 3 timmar på gym" är en bra usp. Jag och Christian var bara tvungna att prova detta!
Väl inne på X-shape fitness så är vi båda förväntansfulla och lite nervösa. Elstötar har nog nästan alla fått någon gång och jag tycker att det är något läskigt över konceptet "El i kroppen".

Först så får vi byta om till kroppsnära kläder som finns att låna, dessa ska då vara under den robotliknande kostymen som man sen trär på sig ovanpå.

Där finns sladdar och plattor som transporterar elen till rätt ställen för ultimat effekt.

Vi blir sen ihop kopplade med en dator och våra härliga instruktörer informerar om hur man stegvis ökar elstyrkan och hur förloppet kommer gå till. Så här långt vet man inte hur man ska reagera och den skräckblandade förtjusningen är ett faktum. Först går elen på baksida lår sen fram sida osv. Det kittlar och känns läskigt men efter en stund så vänjer man sig. Man får sen göra olika rörelser i takt med att elen ökar och fler kroppsdelar blir aktiverade. Instruktören visar hur du ska göra och petar dig rätt om du gör tokigt eller står fel. 

Tillslut är hela kroppen försedd med el impulser och dessa kommer var 4:e sekund. Detta är ultimat för oss lata som gärna försöker smita lite när vi tränar, du har inget val för du får helt enkelt en piska av el var 4:e sekund.

Jag hade rätt många skrattanfall då tanken på att du frivilligt får elstötar blir lite absurd. Kroppen och hjärnan blir lite överrumplade av det som händer. Skrattanfallen gjorde att det blev väldigt roligt fast det är fysiskt jobbigt och sen bäst av allt är att det räcker med 20 minuter.

Jag ger tummen upp och hoppas på att träningsvärken inte blir helt olidlig av detta utan lite lagom ;)
<3

Top 5 lista på vår youtube

Jag har inget tålamod, det kan låta märkligt då jag kan sitta med och vara kreativ med löshår i timmar utan att tappa humöret. Det är skillnad på tålamod och tålamod tänker jag. Det jag absolut inte har är "första gången tålamod", vill gärna att saker ska gå lätt och vara roliga annars blir det dålig stämning.

Så när jag och Gretchen bestämde oss för att nu ska vi testa pyssel så var båda lite skeptiska till hur det skulle gå. Kriterierna för att ens ta sig an detta blev att vi inte fick prova något pyssel innan utan allt ska vara första gången. Lite för att se hur svårt är det egentligen om man inte är en pysslare. Det finns så fina bilder och videos och allt ser fantastiskt enkelt och härligt ut men när man väl provar så kan det gå lite hur som helst.

Så nedan har jag listat min 5 favoriter av både lyckat och misslyckat pyssel:

På plats nr 5: Tålamod och limpistol var receptet för att lyckas med detta, jag limmade ihop det mesta inklusive mig själv.

Nummer 4: Tavlan som blev fantastisk med så enkla medel!

Nummer 3: Vi fick lära oss hur glada kan man bli av lite marmorering. Vi gjorde frivilligt en extra, det säger allt.

Nummer 2: Vårt misslyckade påskpyssel blev en succé, så otroligt kladdigt och svårt men vi kämpade in i det sista.

Nummer 1:Underbara bloopers, det är så mycket som försegår under en dag både under inspelning och efteråt. Ibland blir det så tokigt att man skrattar så stolen svajjar.

Vilken är er favorit?

<3