Kvar blir en unken doft som etsar sig fast i ditt medvetande. Döden möter vi alla och nästan inget smakar så illa. Sorgen över att inte ta tillvara på det som finns nära smakar om möjligt ännu värre, för det kan vi påverka. Saknaden över de som inte är hos oss får vi leva med och detsamma med saknaden av de som fortfarande finns här men inte är närvarande.
Tar min omgivning för given och det finns alltid ett sen. För min fina Karin finns inget sen och det är orättvist. Livet är orättvist och det går inte att förhindra, men balansen ligger i att aldrig sluta försöka. Ena veckan är någon hos en och du skrattar och nästa finns denne inte mer trots att så mycket finns kvar att uppleva. Där har du livet, och så är det bara. Passa på innan det är över. Vänd det till något positivt för du har inte tid med något annat. Kommer att sakna dig och våra samtal om livet. Kärlek.
![]() |
JUNE 2016 |
![]() |
COPPER REFLECTIONS |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar